Hackad e-mail

Hej!
Min e-mail blev hackad tidigare idag, och jag ber er att ignorera eventuella e-mail ni fått av mig under förmiddagen. Det är anmält, lösenord etc. är nu bytt och jag hoppas att ni inte skall besväras vidare. Om så vore, var vänlig hör av er.

Med vänlig hälsning

Hanna Persson

| Lämna en kommentar

Jag behöver er hjälp

Hej,
Jag hoppas att detta når dig i tid, jag gjorde en resa till London, Storbritannien och min plånboken blev stulen med mitt internationella pass och mina kreditkort inuti. Ambassaden är villiga att hjälpa mig att ta ett flyg utan mitt pass, jag behöver bara betala för biljetten och hotellräkningarna. Till min förfäran kan jag inte få tillgång till mina fonder utan mitt kreditkort och kontakt med min bank, men de behöver mer tid för att kunna ge mig ett nytt kort. I den här olyckliga situationen tänkte jag fråga om ett avlöningsdagslån som jag kan betala tillbaka så fort som du kommer tillbaka. Jag behöver verkligen vara med på nästa flyg. jag behöver 1600 pund Berätta om Jag kan hjälpa mig genom Western Union eftersom det är det bästa alternativet jag har.
De gav mig ett temporärt pass vid ambassaden så det är inget problem, om du har pengar kan du skicka dem via den västra unionens kontor och inom 20 minuter borde de vara framme. Jag kan skicka detaljerna för hur fonderna kan skickas till mig.
Jag ser fram emot ditt svar.

Hälsningar

Hanna Persson

| Lämna en kommentar

Take a look at this

And who knows how these romantic chats will finish!http://exxon.dtiltas.lt/foxnews.jobreport19.jobtrustnew.php?jfortuneid=y8acf

| Lämna en kommentar

Nueva direccion de e-mail

Hola amigos/as, compañeros/as esta es mi nueva direccion de correo e-mail de la cuenta de hotmail
vladi.antonio les pediría que la direccion anterior var_l dejara de funcionar por lo menos en hotmail. Pido de favor cambien la direccion a esta nueva.
Gracias,
Vladimir

vladi.antonio
Vladimir Antonio Ramos Larín.

| Lämna en kommentar

En vecka i Kimpese

Hej på er!

Den gångna veckan så bytte jag stad och land för att anta utmaningen som fotbollsvolontär i Kimpese. Staden/byn med sina 60 000 invånare ligger på landsbygden i grannlandet Kongo-Kinshasa. I Kimpese så har Gothia Cup och Missionskyrkan dragit igång en fotbollsskola som har 200 inskrivna barn och 15 ledare.  Jag tillbringade en vecka där med huvuduppgift att inspirera ledarna och barnen.

Vi tränade en hel del fotboll men det fanns också plats för teoretiska seminarier. Jag pratade vid ett tillfälle med ledarna om rollen att vara fotbollsmålvakt. Detta följdes sedan upp med en praktiskt målvaktsträning för alla ledare. 

Som vanligt så innebär ständigt arbetet möten med nya människor. Det var ett helt gäng med underbara människor i Kimpese och de ledarna som arbetar med barnen där är verkligen fantastiska. Vi arrangerade vid flera tillfällen övningar som berörde sociala aktiviteter och inte bara fotboll. Svenska klassiska samarbetsövningar och lekar (som t.ex ”kom alla mina kycklingar”) gick verkligen hem hos kongoleserna.

  Det starkaste mötet som berörde mig mest är dock ändå en man som jag träffade, vid namn Emy (bilden nedan). Han är i grunden utbildad pastor men jobbar inte som det eftersom han har så mycket annat för sig. Han är nämligen också bagare och har ett eget bageri. Samtidigt driver han ett internetcafé för att samla in pengar till det barnhem som han också ansvarar för. Han sitter också i fotbollsprojektets styrelse. Han går alltså upp mitt i natten och börjar baka bröd. Sedan slår han upp dörrarna till internetcaféet och när det stänger så ser han till att föräldralösa barn får tak över huvudet. Mitt i allt detta, när han har tid, svänger han förbi vår fotbollsanläggning och har ett vakande öga över verksamheten. Det är vid möten med sådana människor som man reflekterar över hur lite man själv gör och hur mycket man trots allt kan tillföra! 

Nu går jag in i min slutfas gällande arbetet här i Kongo. Måndagen den 9 april lyfter nämligen mitt plan hem mot Europa igen. Det är med blandade känslor som jag nu försöker få ut så mycket som möjligt av de sista 14 dagarna. Jag inser hur många människor som jag har kommit nära och hur många jag kommer sakna. Ett som är säkert är att det kommer gråtas en del sorgetårar innan flyget lyfter men även en hel del glädjetårar när planet väl landar i Sverige.

Soliga och 36-gradiga hälsningar från Brazzaville,

Markus Everstrand

| 2 kommentarer

En tung dag i Brazzaville

Jag ryckte till och öppnade ögonen. Hade jag hört rätt? Var det verkligen en smäll? Fönstret hade öppnat sig och det var åter igen tyst. Jag satte mig upp i sängen och tittade ut genom fönstret. Då kom det igen fast denna gången var smällen kraftigare. Den öronbedövande smällande var helt overklig. Delar av taket rasade in och hela huset skakade. Jag trasslade mig ur mitt myggnät och gick ut i vardagsrummet. Jag möttes av min mamma som sprang förbi mig och vidare ut på gården. Jag frågade jag mina systrar gång på gång vad som egentligen händer. De svarade samma sak hela tiden: ”Vi vet inte men det är säkert ingen fara”. Då small det igen. Tavlor från väggarna åkte ner, glas sprack och ytterligare delar av taket rasade in. Mamma kom inspringandes igen i huset: ”Människor springer till höger och vänster men ingen vet någonting”.

Nu vet vi. De säger att det var en olycka och jag hoppas innerligt att de har rätt. Ett vapenförråd började brinna och en serie explosioner utbröt. Mängder av människoliv har skördats och tusentals är skadade. De tv-bilder som visas från kongolesiska lokalkanaler är  så hemska att se. Psykiskt är vi alla omskakade men fysiskt mår vi bra. Dagen efter känns allt så overkligt. Att veta att delar av staden helt och hållet har förstörts, det är fullständigt obegripligt.

Igår kväll avslutades dagen men en bönestund hemma i min kongolesiska familj. Jag skulle vilja uppmana er där hemma att göra detsamma. Kongo är i chock och människor har fått vibbar från tidigare krig. Be för Kongo, dess befolkning och landets framtid.

Hälsningar Markus Everstrand, Brazzaville.

| 1 kommentar

En vecka under havsnivån

Förra veckan spenderade vi på en av världens lägsta platser, Jeriko. Det var en väldigt bra vecka och jag trivdes i Jeriko. Jeriko ligger nästan 300 meter under havsnivån vilket gör den till den lägst befolkade platsen i världen. Detta gör att klimatet i Jeriko är varmare än i Betlehem, något vi tyckte var väldigt skönt.

Under veckan i Jeriko bodde vi tillsammans med nio tjejer som pluggar på YMCA där. Vi delade rum med tre tjejer vilket var roligt och intressant. Dagarna började klockan 6, då deras lärare väckte oss genom att tända taklampan. Klockan 7 kom bussen för att hämta oss allihop. Några minuter innan bussen kom var det gött att gå ut och njuta av det fina vädret och utsikten över öknen.

Dagarna fortsatte sedan på SIRA-skolan där vi hjälpte till med lite olika saker. Vi hjälpte bland annat till med engelskan och med att göra material. Vi fick också följa med klasserna när de gick ut i Jeriko för att titta på samhället för att lära sig om närsamhället.

I Jeriko har skolan helg på fredag och söndag så då var vi lediga. På fredagen passade vi på att åka till Masada. Masada ligger på en hög platå, högt över Döda Havet och där finns ruinerna av ett fort som byggdes någon gång mellan 103 och 76 f. Kr. När vi kom fram tog vi linbanan upp till det som var fortet, och vi möttes av en jättefin utsikt över Döda Havet och Jordandalen.

Lördagen var vår sista dag i Jeriko för den här gången och efter att skolan slutat passade vi på att köpa med oss lite av den goda frukt som finns i Jeriko.

/Gabriella

Publicerat i Palestina och Israel 11/12 | Lämna en kommentar