Väl framme…

Igår (tisdag) lättade planet från svensk mark 07.05 och Josefin och jag var på väg mot vårt äventyr. De uppländska slätterna som bredde ut sig under oss var beslöjade med den tidiga morgondimman och landskapet tedde sig fridfullt, om en lite mystiskt. Det var en vacker sista glimt av Sverige.

Efter en mellanlandning i Wien var vi något försenade när vi landade i Tel Aviv. Medelhavets blåa vatten blev en skarp kontrast mot det brundbrända landskapet och den vita staden. Bara efter några steg på israelisk mark började vårt äventyr på riktigt. I passkontrollen började de med att ställa de vanliga frågorna om vårt syfte med resan och allt det där, men efter en stund var min farfars tilltalsnamn bland samtalsämnena. Efter att ha fått ett nja i passkontrollen följde ytterligare utfrågning och genomgång av bagage. Höjden av allt var när vi blev ombedda att passera genom en metalldetektor som man, redan innan, hade konstaterat inte fungerade. Men order är order…

Vi var båda ganska tacksamma när vi blev visade till utgången och kunde gå ut i ankomsthallen. Väl där kunde vi inte hitta Beo (Bengt-Olof Sennerö, den nuvarande svenska platschefen på SIRA-skolan) som skulle möta oss. Efter några samtal kunde vi konstatera att ett missförstånd hade lett till att vi nu stod där ensamma. Men det gick ingen större nöd på oss och efter några timmar såg vi Beo komma emot oss. Bilresan gick sedan genom ett beckmörkt Israel, genom Jersusalem, förbi en checkpoint och in i Betlehem.

Vi ska ju alltså finnas med på SIRA-skolan (Swedish International Relif Association) där vi också får disponera en lägenhet på skolans område. När vi klev ur bilen kom en ganska sval vind emot oss och vi öppnade grinden till vad som ska bli vårt hem de närmaste sju månaderna. Efter att kort ha träffat skolans rektor Laurette och kuratorn Amal (som kommer att bli vår handledare här) och druckit te/kaffe hos Beo längtade vi till våra sängar. Visst var man trött efter en dag som denna…

Minaret-utropet vid tre på morgonen förkunnade den nya dagens ankomst. Efter ett långsamt (för min del) uppvaknande och en frukost bar det av till fots längs med Betlehems vindlande gator. Det var mycket folk i rörelse och trafiken var livlig (men inte alls så hysterisk som det skulle kunna vara). När vi gick längs de smala gränderna och såg butiker och marknadsstånd, människor och åter människor så kände jag; här kommer jag verkligen kunna känna mig som hemma! De vi mötte var självklart lite nyfikna men inte alls påträngande, man kan ju inte komma ifrån att vi sticker ut. Blond, förhållandevis lång, svettig med en svag röd ton i ansiktet och konkandes på en stor vattenflaska. Inget kamoflage här inte!

Födelsekyrkan, Krubbans torg, och den äng där hedarna sägs ha tagit emot glädjebudskapet fanns bland de platser vi såg på vår rundtur. Jag tycker ibland att det är svårt när man gör en så stor grej av sådana här platser, ofta inramat på ett för mig ganska smaklöst sätt. Av någon anledning är färgade ljusslingor i alla dess slag mycket populära… Men man får ändå försöka att bortse från det som vi människor har lagt till i efterhand och insupa de historiska vinddragen som fläktar fritt i denna stad. Vid Hedarnas äng tog Beo med oss bort från området ner till en naturlig äng. Gräset knastrade under våra fötter (hur kan djuren leva av det här?) och vinden tog tag i mandelträdets grenar. Intill fanns en lite grotta och en smal stig kantad av olivträd fortsatte bort längs med bergskanten. För mig blev denna plats Hedarnas äng. För vad spelar det egentligen för roll? Nere i dalen gick en herde med sin åsna och sina får. Men nutiden gjorde sig påmind; på andra sidan dalen uppe på en höjd, låg en stor judisk bosättning. Det är svårt att blunda för den konflikt som hela tiden sätter sina spår här och var.

Nu har minareten tystnat (det är ibland timmeslånga böner nu när Ramadan närmar sig sitt slut) och jag ska snart återvända till mitt rum. Imorgon ska vi presenteras för lärarna och bli visade runt i skolan. Kanske väntar också en tur genom landet ner till Hebron, men det får morgondagen utvisa… Sov så gott!

/Amanda

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Palestina och Israel 09/10. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Väl framme…

  1. Linus skriver:

    Min favorit är silverinfattade ikoner… ett tips, pa gatan upp till Bait Jala, pa motsatta sidan när man kommer fran SIRA, närmast korsningen där sjukhuset ligger. Finns en falafelmakare som heter Abu Majd, hälsa pa där, en falafel för tre schekel brukar inte sitta fel.

    Hälsa fran mig!

    Salam

  2. Amanda skriver:

    Tack för tipset Linus! Lovar att vi ska kolla in stället… =)

  3. Samuel skriver:

    Riktigt kul att höra att ni är fram levande. Ni är mitt inne i kanske ert livs största äventyr. ta vara på varje ögonblick… lova mig det : ) Guds välsignelse önskar jag er

  4. Ida, syrran skriver:

    Det blir extra tydligt på platser som de där ni befinner er, hur historien är närvarande i nutiden. Vilka spännande månader som ligger framför!

    Kram

  5. elin skriver:

    MANDA!
    detta låter ju fantastiskt! Önskar att jag också var där. Du får gärna rapportera om maten, nån gång.
    Ska försöka följa din blogg. Nu i helgen är det värmlandstramp. Pappa Bruno sliter hårt. Matilda har bytt till arvika hon trivdes inte i kd.
    Jag mår bra.

    Over and out

  6. Bruno skriver:

    Härligt att du kände dig hemma direkt.
    Värmlandstrampen gick bra trots att du inte var med.
    Det var en strålande fin septemberlördag.
    Det är med spänning jag ska följa dina inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s