Jubiléet , hunden och stranden

Här i Kongo flyter tiden pa. Mycket ar sig fortfarnde likt; mycket väntan och sprakliga övningar. Sen i söndags befinner vi oss i Pointe Noire (PN) vid Atlantkusten, landets andra stad och ekonomiska centrum. Skont med lite miljöombyte! PN drabbades inte av inbördeskriget alls i samma utsträckning som Brazza, det är ocksa här manga fransmän och rika kongoleser bor, och det märks överallt. Hela staden är i lite bättre skick än Brazza, det finns gott om stora fina hus, det är renare och finns rentav fler papperskorgar. Det är lite skönt faktiskt, dels för den egna bekvämlighetens skull men ocksa för att det är skönt att se att det kan fungera bättre även i Kongo. Samtidigt är det jobbigt att se när man vet att det inte ser ut sa här överallt, eller ens nagon annan stans…

Sista veckan i Brazza handlade ganska mycket om EECs 100arsjubiléum – le centenaire. Storslagna planer som innehöll manga internationella delegationer ( bland annat ett gäng fran SMK), langa gudstjänster, konserter, en procession och en avslutningsbankett. Inte illa! Vi deltog inte i allt, men var bland annat med pa öppningsgudstjänsten. Jag tror vi alla blev lite öerrumplade när vi insag att det inte skulle ta slut efter 1,5 timme, eller 2, eller 2,5… I 4 timmar var vi sittande, varav 3,5 fylldes av gudstjänst. Avslutningsgudstjänsten var fantastiskt stor – fyllde en stor idrottsstadion! Vi kunde dock bara vara med en timme da vi skulle aka till PN samma dag. Under jubiléumshelgen hann vi uppleva vart första regn (som fortfarande inte är att jämföra med de som komma skall), hälsa pa hos en familj där nan av oss kanske kommer bo, träffa Joseph Nsombou som är pastor i Immanuelskyrkan i Boras, ga med i processionen till avslutningsgudstjänsten, och ga pa konsert.

Pa söndagen var det alltsa avfärd till PN, med flyg. MayaMayas flygplats i Brazzaville är inte direkt ett under av struktur och funktion. Däremot är det faschinernde att se att det trots allt fungerar och att det gar att skicka iväg plan därifran. Vi blev samma ovetande klump som vid ankomsten, Delphin fran JEEC tog hand om saken at oss den här gangen. En rolig incident skedde när vi väl satt i planet och skulle lyfta. Motorerna bullrar och farten ökar allt mer. Da plötsligt slutar mototrerna lata och vi märker har piloten i stället bromsar. Varför? Jo, far vi höra i högtalarna, det var en hund pa startbanan sa vi kunde inte lyfta..! Andra försöket gick det dock bra.

Här i PN har vi nu varit snart en vecka, med undervisning i franska och kongolesisk kultur som huvudtema. Det är roligt och skönt att fa öva, men det är svart för oss alla att vara i samma grupp eftersom vi är pa sa olika niva i vara tidigare sprakkunskaper. En tokhärlig sak maste jag berätta om! I mandags hängde vi med missionärs-Peo Lundqvists son Anton, som är i färd med att bygga ett hus vid Pointe Indienne här utanför stan, och vi fick följq med dit. Vägen dit blir allt sämre ju längre fran stadskärnan man kommer, och sista biten är det bara los sand och hjulspar. Naturligtvis körde vi fast nagra ganger, men för oss ovana var det mest roligt att tvingas kliva ur bilen för att gräva och knuffa pa. Slutligen kom vi fram till stranden, och det var vackrare än man nansin hade kunnat tro. Kalt öppet landskap, nästan svenskaktiga hedar faktiskt, som plötsligt slutade i en lang strand med vit fin sand. Överallt bara hav, himmel och sol. Tokigt stora vagor, längre ut till havs syntes oljepromar, i strandkanten lag nagra rostiga gamla vrakdelar och det luften luktade sadär underbart salt. Vi traskade, plaskade, tittade, fotade och bara njöt… Det är vid sana tillfällen jag känner mig riktigt lycklig!

Sen sist har vi lärt oss att det är hardare att sitta pa trä än pa plast, men att betong är hardast; att säga Mbote=hej och Matondo minge= tack sa mycket pa kituba; verbformen passé récent pa franska och att det verkligen fanns grund för de varningar vi fatt för vagorna här i PN.

Allt gott

Kongo genom Sara

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Kongo-Brazzaville 09/10 och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jubiléet , hunden och stranden

  1. John skriver:

    OJ – va mycket minnen som kommer tillbaka.

    Brazza, PN, stranden, landsvägar, ‘mbote’ och naturligtvis MayaMaya…

  2. Therese Rudebeck skriver:

    ååå…det är så roligt att läsa om vad du har för dig! Lite avundsjuk är jag allt (även fast jag också är mitt i ett äventyr =P) Keep in touch och simma lugnt. krams

  3. Örjan skriver:

    Haha, ja det är flera som har ”varnat” för långa gudstjänster.
    Ser att du hittat ett tangentbord med ö och ä (ae) men inte å (aa).

    Härligt med lite kust och bad, om än i försiktig omfattning.

    Ö

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s