Olikheter som förena r

Häromdagen satt jag på bussen för att ta mig den numera välkända sträckan mellan den gröna busstationen och Sabeel. Bussen var full av människor som med stor säkerhet var på väg till sina respektive arbeten. Rätt var det var så stannar busschauffören, öppnar dörren och släpper på en medelålders man. De hälsar på varandra och byter några ord. Sen säger de hej då och mannen kliver av igen. Ingen reagerar och jag tänker; vad skönt! Varför? Jo, hade jag varit det minsta stressad hade jag säkert blivit lite irriterad på att bussföraren stannar mitt på gatan i rusningstrafik för att heja på en vän. Kanske var det någon på bussen som reagerade så, bara att de inte visade det. Men jag tror att det ska ganska mycket till för att något sådant skulle ske i Sverige. Visst kan det vara irriterande i en kultur där exakta tider inte betyder så mycket, men det finns så många baksidor med en sådan tidsfixerad syn på tillvaron. Till exempel när man ser en vän på gatan, självklart stannar man och pratar, eller?

En sådan till synes obetydlig händelse fick mig att börja tänka på hur vi ser på oss själva och andra. I en bemärkelse är vi alla lika, vi är alla människor med samma värde och samma basala behov. Men man kan inte komma ifrån att vi ibland också är väldigt olika. Tack gode Gud för det! Självklart finns det både positiva/konstruktiva och negativa/destruktiva inslag i alla kulturer. Inget är rätt och fel, ingen av oss sitter med facit i hand. Men alla är vi påverkade av det sammanhang vi vuxit upp i, vi ser alltid verkligheten genom vår egen kulturs glasögon. Det är inget fel med det, så länge vi är medvetna om det.

Jag kan ibland bli så trött på mig själv hur snabbt jag tenderar att placera in människor (även mig själv) i fack. Jag vill på något sätt ordna upp min tillvaro, strukturera och organisera. Episoden med busschauffören är ett exempel på hur jag delar in folk och kulturer. Bra eller dåligt? Döm själv! Vi vill gärna definiera olika grupper, för att på något sätt veta var vi själva hör hemma. Men jag är ganska säker på att alla typer av generaliseringar ofta haltar på ett eller annat sätt. Även om det handlar om en positiv egenskap som används som stereotyp. Hur mycket jag än försöker att frångå denna kategorisering så faller jag lätt tillbaka i samma mönster. Därför kan jag bli så barnsligt entusiastisk när saker inte faller innanför de ramar jag satt upp. Testa dig själv;

Tänk på den bild du har av en jude; skulle du se en ung rödlätt fredsaktivist med utsvängda byxor och en haschfimp mellan fingrarna, framför dig?

Hur klingar det i dina öron med en kristen by som varje år anordnar en vida känd ölfestival?

Vågar jag hävda att det finns kongoleser som inte alltid ler, norskar som går utan lusekoftan på, unga palestinier som inte bryr sig om muren, upptinade och utåtriktade svenskar, kvinnor i Mellanöstern som helst av allt går i högklackat och i kläder smyckade med strass, katolska (något berusade) munkar som är bra på att dansa och en muslimsk kvinnlig datalärare som gärna hänger på Facebook, eller är det bara bullshit?

Det är så skönt att vi lever i en värld som är alldeles för färgstark för att målas svart och vit. En mångfacetterad och rik verklighet där inte stereotyperna håller. Visst är vi lika, men även olikheter kan förena. Olikheterna som mer än något visar att vi alla är ett.

På vägen hem stannade busschauffören mitt i gatan och bytte några ord med en annan busschaufför som kom körande i motsatt riktning. Jag log för mig själv…

/Amanda

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Palestina och Israel 09/10 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Olikheter som förena r

  1. Anna Gustafsson skriver:

    Hej Amanda!

    Här sitter jag och rensar min mailbox och hitta ditt mail.
    I söndags hälsade Uno till församlingen och berättade att du hade ringt till dem och att du mådde bra.
    Vad härligt att höra att du blir både berörd och påverkad av den situation du är i.
    Jag har precis varit på en veckas semester i turkiet, och det komiska är att vi precis pratade om detta som du skriver om. Vi bor i ett fantastiskt land, men vad mycket regler vi omger oss med utan att vi ens tänker på det, men när man hamnar i en annan kultur även om det är endast för en vecka så är det bara och släppa våra tider och ordningar, och inse att bussen går när det är tillräckligt med folk, eller bussen tar en paus för chauffören är röksugen eller behöver ta en paus.
    Sköt om dig!

    Kramar från oss i västra värmland!
    Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s