(Sverige)

Hastigt och konstigt och overkligt åkte jag, Josefin, till Sverige. På grund av den anledning jag åkte, liksom kontrasten till mina fyra veckor på Västbanken, blev det en känslomässig krock att landa i ett kyligt Norden. Samtidigt som jag kanske mest landade fysiskt. Mitt andra jag fastnade någonstans på vägen. Istanbuls flygplats till exempel – rekommenderas inte för längre vistelser. Nattetid. Men jag åkte. Jag var där. Om än om veckan Sverige känns som en parantes i min övriga tid som praktikant. En dock så nödvändig parantes. I livets drastiska vändningar och när saker och ting händer som man inte kan rå för, eller förutspå, känns 15 timmar i en flygterminal i Istanbul ingenting att fundera över. Det var värt varje timme av väntan. Varje timma för att kort, men verkligt, vara nära kära. Betona vad som betyder. På riktigt.

En veckas paus. Andetag. En paus från vardag och ockupation. Frustration. Checkpoints och ID-kontrollans. En veckas paus från ifrågasättande och ställningstagande. Ja, för att leva här är att leva i ett ställningstagande. För om jag inte tar ställning är det som om jag accepterar en situation som inte är acceptabel. Som när människor frågar; hur är det egentligen? Det vore att ljuga att nämna det som en trevlig plats. För det är det inte. Varken trevligt, behagligt eller, djupare sett, vackert. Inte det att jag inte uppskattar kullarna, olivträden eller de murade stenfasaderna i eftermiddagssolen. Eller att jag inte kan se det sköna i rosenbuskarna eller historiens byggnader i skymningsljuset. Men jag har svårt att se en skönhet i någonting som gör så ont. Jag har svårt att se det vackra i en vardag omgiven av betongmurar. I en vardag där FN:s ord om mänsklig rätt inte är mer än ett skämt.
Det är inte en trevlig plats. Men det är en plats där jag trivs. Och en plats där jag just nu föredrar att vara. Därför är Sverige en parantes. Därför valde jag att åka tillbaka. Därför väljer jag att kalla det mitt hem, Betlehem. För människorna omkring mig gör det trots allt till en tacksamhetens plats att vara på. Kärleken och värmen hämmar kraften från det andra. Kärlek segrar över taggtråg.
Amen.
getattachment aspx 2

//Josefin

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Palestina och Israel 09/10, Sverige 09/10 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till (Sverige)

  1. Sara skriver:

    Josefin! Du skriver otroligt bra, jag blir berörd pa djupet… Utan att veta vad som orsakat din Sverigeresa och vad som hänt dig, sa önskar jag dig all lycka till..! Du finns i mina tankar, jag hejar pa dig❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s