Allt har sin tid…

Jag sitter i vår kalla lägenhet med fleecetröjan på under en stor blå filt och lyssnar på Bach’s ”Air”. Njuter av stillheten. Dagen har varit så där lagom långsam som jag behöver ibland. Har suttit ute i vår trädgård och låtit solen värma mig. Plockat en apelsin direkt från trädet. Läst en bra bok. Bett. Hängt tvätt och lagat mat. Pratat med familjen via Skype och väntat på Josefin som varit i Jerusalem några timmar. I början av vår vistelse här var det väldigt långsamt ibland, väldigt långsamt. Jag kunde bli ganska rastlös och hade svårt att veta vad jag skulle göra för att råda bot på problemet. Nu är det snarare så att vi väljer att tacka nej till erbjudanden att hänga med någonstans, för att det helt enkelt blir för mycket. Det är så skönt att veta om att jag kan hitta på saker i princip varenda kväll ifall jag vill, det finns ställen att gå till och folk att hänga med. Men att jag också kan spendera en kväll hemma utan att känna att jag går miste om viktiga timmar i ”söka-kontakter-racet”. Den första (något desperata) perioden, då många som kommit hit i början av höstterminen söker sociala sammanhang, är förbi och jag tycker mig ha hittat de sammanhang jag trivs i. Visserligen träffar vi hela tiden nya människor och hittar nya sammanhang, men det är också ganska skönt att inte vara ny i ett sällskap (vet inte hur många gånger jag presenterat mig i diverse sammanhang, man tröttnar ganska snart på sin egen story). T.ex. så har vi ju våra måndagsmiddagar som vi redan nämnt, vi hänger ibland på AIC’s (Alternative Information Centre i Beit Sahour) café på lördagar, går på gudstjänster i Redeemer Church inne i Jerusalem, hänger med Sabeel och Bilda på olika aktiviteter de anordnar och träffar förstås vänner under mindre uppstyrda former. På onsdagar ses vi ett trettiotal unga och (något) äldre uppe på Olivberget för att spela volleyboll. Alla är inte med och spelar utan nöjer sig med att sitta och småprata i de vita plaststolarna som står längs med planens ena långsida. Ofta får vi igång ett ganska bra spel och stämningen är lättsam, även om några tar det lite mera allvarligt än andra… Skämtsamma gliringar och uppmuntrande ord blandas med glädjetjut och uppgivna gester efter en felpass. Mängden motion varierar kraftigt från gång till gång beroende på hur bra spelet blir, men bara att få röra lite på sig och göra det tillsammans tycker jag är himla kul! Jag är sedan tidigare van att träna ganska mycket och har emellanåt fått lite abstinens på den fronten. Det är svårt att hitta några bra former att träna på här. Att gå ut och springa funkar liksom inte. Det gör du bara inte. Josefin och jag tar ibland längre promenader (backen upp mot Beit Jala utgör ett välbehövligt motstånd). Att köra några situps på golvet hemma tröttnar man ganska fort på. Men egentligen, varför envisas? Jag får helt enkelt inse att perioden jag är här kanske inte kommer att gå till historien som den stund då Amanda var som mest vältränad. Men vad spelar det för roll egentligen? Visst mår jag bättre när jag får träna, men jag får ta vara på de möjligheter som ges här. Jag får sluta ta mig själv på så stort allvar. Sluta tänka att det är så himla viktigt. Det är ju faktiskt t.o.m. bibliskt; ”Allt har sin tid…” (Pred. 3:1) Bara en tillfällighet att det inte står; en tid att träna, en tid att slappa.

Från en slappande Amanda

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Palestina och Israel 09/10. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s