About Cairo

Cairo. En stor stad. En gigantisk stad. Smutsig. Trafikerad. Förorenad. Intensiv. Men intressant. Spännande. Med en atmosfär som bortsett från den tjockt liggande smoggen andas någonting mer. Där finns ett hjärta och en själ. Medthe river Nile och sitt livgivande vatten. Pyramidernas konturer i soldiset, i kontrast till skraporna i förgrunden. Liv och rörelse. Längs varje gata. I varje hörn. Skönt att känna lite puls igen. Smaka lite storstad. I en annan del av världen.
Det var fredag eftermiddag. På 9:e våningen i centrala Cairo tog vi in på ett charmigt backpacker hostel, med rosa väggar och hawaii-blommor över receptionsdisken. Tillsammans med våra vänner från vårt västbanksliv, brittiska Sahera och norska Lars, delade vi på rumsnotan. Och myggen. Kate, som också är en del av vad vi kallar ‘oss’ numera, var också i stan. Alla med syfte att hoppas på en ny 3 månaders visum-stämpel vid återresan till Israel. Vi hade förmånen med lokala guider i sällskapet. Ben och Emily – Kate’s amerikanska vänner som bor i staden, visade oss pärlorna för en helg. Spännande bakgator, schysta restauranger och historier som annars skulle gått oss obemärkt förbi. Vi hade också den äran att uppleva Cairo under den rådande adha-feasten (offerhögtiden, till minne av när Abraham skulle offra sin son till Gud). Vad det innebar var egentligen att staden upplevdes i vad jag närmast skulle beskriva som en blandning av Nairobis Down town och Kiberas slum. Med gatornas smuts och trafik i kombination med köttlukten från slummens slakterier. Med tillägg av ljudet från minaretutrop och araber istället för öst-afrikaner..

Pyramiderna. X check.
Swinxen. X check.
Egyptian Museum. X check.
Kommentarer; pyramiderna i Giza är överskattade. Tre stenhögar i en sandlåda. Kan med fördel ses på bild – då slipper du dessutom de x-antal försäljare som mer än klistrar sig fast för att nå din uppmärksamhet. Jag skulle aldrig betala extra inträde för att komma en meter närmare en liten (för den var liten!) kattfigur utan näsa. Egyptian Museum – Tutankhamun var lite spännande, liksom de mumifierade djuren (dock en aning motbjudande med tusenåriga djurrester i bandage). Men efter 15 minuter i den enorma byggnaden var jag relativt mättat på faraoniska stenbumlingar med hieroglyf-tryck.
I övrigt är jag nöjd med vistelsen. Framför allt när vi så här i efterhand kunde pricka av de mesta av Lonely Planets Cairo in two days –guide. Och att vi nu sitter med varsin ny tre-månaders stämpel i våra pass. Dock med en hemresa där säkerhetskontrollerna tog längre tid än resan i sig. Men det är en annan historia.

Kärlek
Josefin

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Palestina och Israel 09/10 och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s