Tid

Det är måndag idag. Elin, Sara och Simon har gett sig iväg till Ouesso i norr för att utforska regnskogen. Jag stannar hemma i Brazza för att återhämta mig från min långa malariaperiod.

Jag skulle vilja dela en tanke om det som jag i alla fall nog tycker har varit den största kulturkrocken här i Kongo, nämligen sättet man förhåller sig till tid. Det finns ett ordspråk som heter ”att inte vara i tid är att slösa med andras tid som om den vore ens egen”. Det pratade vi praktikanter om en del i början av vistelsen och har verkligen fått konstaterat att det är ett ”svenskt” uttryck. För i tid är man (nästa) aldrig här, tiden är liksom flytande. Om det är sagt att alla ska samlas innan match för att byta om och värma upp osv kl 11, te x. Då kan man inte räkna med alla är på plats och matchen startar fören framåt halv tre på eftermiddagen. I sverige ber vi om ursäkt när vi är fem minuter sena, här börjar man inte undra var alla är fören ca 2 timmar efter utsatt tid. Det går inte heller att lita på svar man får av personer om någonting med tid finns med i frågan. Oftast svarar de då så som de tror att man vill ha svaret och därför kan det bli väldigt många olika svar på samma fråga beroende på vem man ställer den till. Det kan även vara så med andra frågor som inte har med tid att göra, man kan alltså få lika många svar på samma fråga som personer man frågar.

När jag, Sara, Peter och Monika skulle titta på en nybyggd lägenhet som Peter och Monika snart ska flytta in i hade vi bestämt träff med killen som skulle öppna åt oss kl 9. Vi kom dit kl 9 ihop med en kongoles som skulle hjälpa oss och som visste vem mannen vi skulle möta var. Vi väntade och väntade men ingen dörröppnare dök upp. Monika hade börjat bli otålig och lite smått irriterad över att ingen människa någonsin kommer i tid. Hon frågade då kongolesen som vi stod och väntade med, – ”är det inte lite egoistiskt att hela tiden vara försenad så att andra människor får vänta på en?” Kongolesen svarade på det sätt som Jesus kanske skulle ha gjort, nämligen med en fråga: – ”men skulle det inte vara väldigt egoistiskt att inte vänta?”

Allting ställs plötsligt upp och ner, så är det med det mesta. Hela tiden är det det ena som ger det andra, jag menar hur skulle det se ut om ingen hade tålamod att vänta när tiderna inte passas. Det skulle helt enkelt inte fungera. När man ser på miljön och observerar samhället på håll så verkar det vara ett enda stort kaos. Efter några månader här när jag inte bara har sett det på håll utan kommit lite närmare kan jag konstater, att det är ett enda stort kaos, ett strukturerat kaos.

/ Louise

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Kongo-Brazzaville 09/10. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s