En kväll, en taxires a, en geggamojastad

Det var morkt ute, luften var sval efter regnet, klockan var runt attatiden och jag och Sara skulle ta oss hem till Mansimou.

En taxi korde upp bredvid oss pâ Boulevarden, det satt en passagerare i framsatet och i baksatet lag en massa plastkorgar. Vi sa till honom var vi skulle och han svarade genast att dit kommer ingen taxi vilja kora nu nar det har regnat sa.(Den sista backen upp till Mansimou ar namligen alltid hopplos att ta sig uppfor efter ett regalt regn, backen blir da en enda lervalling och en isbana pa samma gang). Han sa att vi kunde aka med honom till marknaden men darifran var vi tvugna att ta bussen. Han gjorde plats for oss i baksatet och vi hoppade in. Eftersom det redan fanns en passagerare i bilen fick vi det lite billigare an vanligt.

Framme vid marknaden slappte han av tjejen som satt i framsatet och sa att han kunde tanka sig att kora oss hela vagen anda. Vi gjorde upp ett nytt pris med honom och han korde sedan vidare. Efter bara nagra meter stannade han for att tanka. Folket som stod utanfor bilen pratade om oss hela tiden, i varje mening horde vi ”mondele” men forstod inget mer eftersom de talade kikongo eller nagot annat lokalt sprak. Nar bilturen sedan fortsatte kande vi plotsligt hur varmt det borjade bli, hur kunde det komma sig? Nyss var det ju svalt och skont! Jag tittade fram pa instrumentpanelen och sag till min forvaning att han hade satt pa flakten pa hogsta varme! Varfor i hela friden gor han det?! Sara och jag skrattade en stund at det hela och fragade:

– Fryser du?

– Ja, svarade han.

– Fryser du mycket?

– Ja….

Vi tittade pa varandra och tankte samma sak, hur ar det mojligt att flysa nu?, visserligen var det en sval kvall for att vara i Kongo men absolut inte kallare an en varm sommarkvall i Sverige. Varmen steg och svetten borjade allt mer sippra ser over pannan. Nu borjade det bli RIKTIGT varmt. Ungefar som nar man sitter i taxin mitt pa dagen, solen steker och man ar fast i trafikstockning. Tillslut var vi tvugna att saga:

-Vi tycker det ar valdigt varmt har, det gar inte att veva ner rutorna?

– Jo, det far ni gora sjalva dar bak.

Vi tryckte pa knappen(ja det var faktiskt en knapp i den har Toyotan och ingen vev som det brukar vara) men inget hande.

– Det fungerar ju inte! sa vi.

– Nä, jag ska lamna in bilen pa mandag och fa det fixat.

Vi fick oss annu ett gott skratt medan vi fortsatte att svettas. Pa mondag!? Det hjalper val inte oss heller! Nu hade det borjat bli imma pa fonsterrutorna. Han slackte lyset i taket (som hade varit pa under hela resan) precis innan vi korde forbi en polisstation och sa att det var for att inte poliserna skulle borja krangla for att de sag att han hade tva vita i bilen. Vi blev an en gang paminnda om att vi inte riktigt smalter in i mangden har.

Val framme vid backen i Mansimou var det stopp da flera bilar stod pa rad och vantade pa den forste i ledet som hade fastnat i leran. Var taxichauffor verkade inte alls stressad over detta utan stallde sig snallt i bilkon, stangde av motorn och vantade. Jag och Sara satt darbak och fnissade at allt vad den har taxiresan hade inneburit samtidigt som chaufforen hade borjat pladdra om visum till Sverige som han ville att vi skulle fixa at honom. Vi forstod sjalva att det inte var nagon ide att sitta kvar har langre, vi hade ju bara nagra hundra meter kvar till huset. Vi betalade, hoppade ur bilen och forsokte sakta ta oss uppfor backen till fots. Det var kolsvart och den anda ljuskalla vi hade var en liten ficklampa som kunde lysa upp platten dar vi skulle ta nasta steg. Jag gjorde ett forsok att ta den kortaste vagen upp men utan att rora mig staende i leran gled jag bakat och Sara fick stappa mig gemom att dra mig at sidan. Vi kom i alla fall tillslut hem, leriga och redo for ett fotbad.

Over&out

Louise

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Kongo-Brazzaville 09/10. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s