Nästanresan

Vi har nästan varit i Kamerun! Det vill säga vi har åkt på floden som utgör gränsen i sammanlagt 12 timmar, och under flera dagar vistats i byarna längs gränsen, men vi gick aldrig i land på kamerunska sidan.

Vi har nästan sett en elefant! Det vill säga vi har följt färska spår av en, vi har sett bajs efter en, och vi har sett var en av dem sov natten innan vi kom dit, men vi lyckades aldrig vara på samma plats vid samma tid som någon av bjässarna.

Vi har nästan gått vilse i regnskogen! Det vill säga vi har vandrat hit och dit i flera timmar, med hukande ryggar och lyfta knän för att följa en ”stig” genom skogen, men vi kom ut på rätt ställe till slut.

Vi har nästan inga positiva intryck av ordningsmakten här i landet. Det vill säga vi har mötts av idel pengalystnad, trassel och innehållslöst formalitetskrångel vid varje gränspassage, förutom sista gränsen på hemvägen då polisen istället sa: ”Åh arbetar ni i kyrkan, jag trodde ni var turister. Men då så, trevlig resa!”

Vi har nästan avslutat resan med att bada i en stor fin pool i Ouesso. Det vill säga den var stor och fin och vi var där, men den var på väg att rengöras och så skitig att inte ens jag hoppade i. Månadens besvikelse…

Trots att detta låter lite snopet så hade vår resa norrut med dagens förutsättningar inte kunnat bli mycket bättre. Vi har fått se fåglar, apor och typ världens elakaste myra (som bet både Sara och Elin blodiga). Vi har kämpat oss blöta av svett på våra turer genom skogen och vi har glidit fram på i solen på floden i timtal. Vi har badat i den halvstora och väldigt strömma floden Sangha, och i den lilla ån Kandeko mitt i skogen. Vi har sett tjuvjägare och hittat varsin pigg från ett piggsvin. Vi har sett den nyinvigda jättefina kyrkan i Ouesso och Beyoncés nya video (på en restaurang med tv). Vi har läst, snackat, spelat kort, klättrat i träd, åkt motorcykel, solat, vilat oss i form och skrattat väldigt mycket. Typiskt bra bara!

Hemresan gick så himla smidigt. Det var så skönt att veta hur det skulle gå till, att bara se till att tränga sig på bussen, att ta emot sin väska när den kastades av, att sitta uppe flaket med en kontrollör i knät och nästan känna sig lite erfaren. Mitt i natten kom vi hem, hem till Brazza. Eftersom det inte regnat den här gången hade det istället dammat desto mer, och vi var om möjligt ännu smutsigare än efter uppresan. De stackare som satt längst bak på flaket var den här gången verkligen täckta av gulrött damm. Om vi också hade åkt där skulle vi garanterat sett likadana ut – samma färg på kongoleser och svenskar! Peo mötte oss vid busstationen med ett träffande ”Heej på er! Välkomna hem – smutsiga ungar!”

/Sara

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Kongo-Brazzaville 09/10 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s