Slutet till en början.

Det strukturerade, nollgradiga Sverige. Jag känner igen mig i Louises ord. Det är inte västbanken längre. Träden är frostklädda. Vantarna varma. Av familjära och personliga skäl har jag lämnat mandelblommens och olivsluttningarnas landskap. Ersatt med ett kallt norden. Jag låter faktumet att jag trots allt övervägt att vända hem tala för sig. Klart står många faktorer bakom ett sådant beslut. Men ibland finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort.

Jag har kommit hem från många resor tidigare, kortare som längre. Och varje gång har hemkomsten till Sveriges grådaskiga nyanser varit en stark och nästan deprimerande kontrast till allt det andra som man nyligen upplevt. Den här gången är situationen annorlunda. Sverige är grått. Bokstavligt talat. Jag har inte sett solen sen mina sista timmar i Jerusalem. Världen utanför mitt fönster är svart och vit. Men inslaget av Västerbottensgårdarna är desto rödare. Staket. Ingen mur som skymmer sikten. Soldater, vapen – kanske på Världen-sidan i lokalkuriren. Rättigheter, skyldigheter, passeringstillstånd, politik. Mitt pass ligger slängt i ett hörn. Ordet Checkpoint existerar inte i svenska språkets ordböcker. Tack Gud av en anledning. Hemkomstens kontraster är befriande. Sverige klingar ljuvt i mina öron. Norrlands lugn. Jag sänker volymen när klockan slår hel och Ekots uppläsare tar ton. För att jag har valet att välja. Vad som för stunden ska vara verklighet i min värld.

De senaste månaderna har inte varit de bästa i mitt liv. För stunden, men långt ifrån alltid. Men utan tvekan, och med all rätt har de varit de mest betydelsefulla. Jag känner mig enormt välsignad med allt jag berikats med under min tid i Betlehem. Det var med tunga steg jag lämnade mitt kära Palestina. Och Amanda. Som är en av de modigaste människor jag vet. En vänskap Guld värd. Ilhamdulilla.

Jag är stolt att vara en av equmenias praktikanter 2009/2010. Och kommer att fortsätta vara. Och även om min tid på Västbanken för den här gången är över, ser jag detta inte som ett slut. Det är en början.

Josefin.

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Palestina och Israel 09/10, Sverige 09/10. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s