Uppochner. Nerochupp.

De sista veckorna har varit tunga har i Kongoland. For mycket rastloshet, for mycket tankar. For mycket av allt som man annars kan rycka pa axlarna at – myggor, varme, alla standiga rop efter en pa stan for att man rakar vara blekast i landet. Det har vart jobbigt att inte ha sina allra bastaste vanner har, sin familj. Att konfronteras med sidor av sig sjalv man inte riktigt kommer overens med. Det har varit jobbigt att inse att man bara har tre manader kvar i ett Kongo man lart sig att tycka ganska mycket om. Tre manader kvar innan man atervander till ett Sverige dar ingenting vantar. Jag har tankt i svart eller vitt, allt eller inget, underbart eller piss.

Men sa vander det, utan att man riktigt inser det sjalv. Traningarna har antligen satt igang, och den har gangen kanns det som att det ar pa riktigt. Man kommer till samma lag varje eftermiddag, lar sig namnen pa ungarna. Upptacker vad man behover trana pa och vad de redan beharskar. Kanner att man gor nagot, lar sig saker. Tillsammans med tva andra ledare har jag ansvar for 14-aringarna pa Mfilou, dar jag hanger tre dagar i veckan. Tva dagar lirar jag boll med barnen pa Mansimou. Fredagar och sondagar ar vi lediga.

Januari har inneburit inskrivningar for nya och gamla spelare pa fotbollsskolan. For mig och Simon har det inneburit pappersarbete. Galet mycket pappersarbete. Det ar fodelseattest som ska kontrolleras, foton ska finnas, artal ska stamma. Men det ar skont att dagarna fylls med nagot annat an ingenting.

I ovrigt har jag varit och badat med mina smasyskon i en pool utanfor stan. Vi har sett pa fotbollsmatch som spelades pa en GRON GRASPLAN. Kollat pa afrikanska masterskapen dom kvallar vi haft el hemma. Jag har hittat ett gym dar allt man kan tankas behova finns, sa nu ska har tranas. Jag har lart mig hur man gor yougurt, friterat bananer. Lirat boll med killarna i kvarteret. Och jag har insett hur mycket jag tycker om manniskorna som finns omkring mig har. Hur lite jag vill lamna alla farger, smaker, lukter, ljud som blivit min vardag har i Kongoland. Och jag forsoker, sa mycket det bara gar, att ta till vara pa tiden som ar kvar.

Ta hand om varandra.

Elin

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Kongo-Brazzaville 09/10 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s