I huvudet pa en sjalvmordsbombare

For nagra veckor sen en torsdag, var jag som vanligt pa Sabeel (ekumeniskt befrielseteologiskt center i Jerusalem). Varannan vecka ar det en studiecirkel kring en bok av Naim Aziz Ateek (grundare till Sabeel); ”A Palestinian Christian Cry for Reconciliation”. Detta var en sadan vecka.

Kapitlet som diskuterades denna gang hette ”Samson, the first suicide bomber” och tog upp fragan om sjalvmordsbombningar. Varfor denna referens till Biblens Simson, kan man fraga sig. Jo, i berattelsen om Samson sa far vi folja en man med oovervinnerlig styrka som tillslut blir tillfangatagen av hans fiender efter att hans alskarinna Delila har klippt av hans har och darmed berovat honom all hans styrka. Filisteerna sticker ut hans ogon, och som hamnd sa forstor Samson templet, och dor tillsammans med hundratals andra under rasmassorna. Var Simson en martyr for sitt folk, en hjalte, eller var han en man som misslyckats med sitt uppdrag och i ren desperation inte sag nagon annan utvag an att hamnas genom att ta med sig sina fiender i graven? Hur staller vi oss till en sadan text, sarskilt med tanke pa konflikten har? Vad sager texten om var syn pa Gud? Tyckte Gud att det Simson gjorde var ratt? Uppmuntrar den Gud vi tror pa matyrskap som innebar att man inte bara är beredd att da for sin tro, utan att man vill doda andra genom att ta sitt eget liv? Hur staller vi oss till detta nar vi sedan laser Jesu ord i Nya Testamentet om att vanda den andra kinden till? Det är inte helt latt att koppla samman den ibland till synes krigiska Gudsbild som Gamla Testamentet speglar och den i Nya Testamentet som visar att vi ska alska vara fiender och be for de som forfoljer oss. Allt detta och mycket mer diskuterade vi, fram och tillbaka.

Jonathan Kuttab ar advokat och ledamot i Sabeels styrelse och var den som holl i diskussionen den har kvallen. Han berattade en intressant historia tagen fran sin egen yrkeserfarenhet. Aret var 1989. Det var allsta innan den forsta sjalvmordsbombningen agde rum (drojde in pa mitten av 90-talet). En 25-arig palestinier fran Gaza akte till Tel Aviv (vilket pa den tiden fortfarande var mojligt), narmare bestamt till busstationen. Innanfor jackan bar han en kokskniv. Val dar kliver han pa buss 405. Den ska till Jerusalem och ar denna dag full av israeliska soldater. Nar de hade kommit en bit pa vag reser sig han upp, gar fram till foraren och forsoker under knivhot tvinga till sig ratten. Bussen kor av vagen utfor en ravin. 14 personer omkommer. Manga ar skadade, daribland den unge palestiniern.

Nar han sen ska stallas infor ratta ar det ingen som vagar ta sig an hans fall. Tillslut erbjuder sig Jonathan att gora det. Han sager att han ville prata med garningsmannen for att se vilka motiv som far nagot att utfora ett sadant dad. Sa nar han traffar sin klient for forsta gangen fragar han: ”vad var det som fick dig att gora det du gjorde? Vilken grupp star bakom dig? Har du religiosa motiv? Varfor, varfor? Ingen av oss palestinier vinner pa att du gor en sadan sak. Gjorde du det for PLO? Vilket parti tillhor du? Vad ville du uppna? … Varfor!?”

Jonathan far inte det svar han forvantar sig. Hans klient sager; ”jag bryr mig inte om den palestinska saken, jag bryr mig inte om politik eller fredsrorelsen. Det var inte av varken religiosa eller ideologiska motiv. Inte for mitt folk. Vill du verkligen veta varfor jag gjorde det? Jag gjorde det for min van.”

Sa borjar han beratta om hur han var ute en kvall i Gaza City tillsammans med sin basta van. Israelisk militar gor en offensiv inne i Gaza den kvallen. De ser att det pagar lite oroligheter langre fram och valjer darfor att ta en annan vag. Plotsligt far hans van framat och landar pa mage pa asfalten, traffad av tva kulor i ryggen. Han overlever men ar forlamad. For att kunna hjalpa honom kravs experthjalp. Det kan de fa i Italien. Men de israeliska myndigheterna vagrar att ge honom tillstand att aka. Sa nar hoppet ar ute for Jonathans klient att kunna hjalpa sin van sa slar det slint. I ren desperation och utan nagon tydligt utarbetad plan tar han med sig kniven och aker till bussationen. Han minns att han gar pa bussen och aker en bit. Sen minns han inget mer.

Inte kan detta rattfardiga vad som sedan hander. Men kanske kan det ge en lite battre mojlighet for oss att forsta. Sjalvmordsbombningarna under 90- och 00-talet utfordes inte framforallt av religiosa/politiska fanatiker utan av personer som i ren desperation tar till drastiska medel. Dock anvands ofta bade religion och olika ideologier for att rekrytera och motivera dessa trasiga manniskor. Likval som det anvands for att motivera vedergallningar mot sadana attacker.

Bakom varje tragedi ar det en manniska, bakom varje dodsfall ett liv.

/Amanda

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Palestina och Israel 09/10. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till I huvudet pa en sjalvmordsbombare

  1. josefin skriver:

    kloka ord. tänkvärt. tänkvärt.

  2. J .T. skriver:

    Tack för dina blogg-inlägg.
    allt gott

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s