Ett nytt liv

Jag har inte skrivit pa länge, jag vet, och manga är de som undrat varför och fragat efter nya uppdateringar om hur jag har det i Kongot. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men min vardag här har plötsligt kastats pa ända och mitt liv i Kongo är som förbytt. Ingenting är som det var fram till mitten av januari. Nu överdriver jag lite, men det mesta har verkligen förändrats fundamentalt.

Början pa min praktikanttid var allt annat än lätt. Det var alldeles för mycket som inte stämde för att jag skulle kunna ma bra, vilket jag inte heller gjorde. Introduktion och invänjning drog ut pa tiden, och ännu i november gick jag utan ett ordentligt schema. Fraga mig inte hur det gick till, men sa smaningom började jag ända känna att jag trivdes bra här. Mitt hem pa Mansimou med Peo och Cathy, min kör, mina scoutbesök, hänget med de andra praktikanterna, bloggskrivandet och de sma utflykterna i kvarterat för att fylla ut tiden. En nära pa semesteraktig vardag. Seg men trevlig. En vardag som inte längre existerar.

I slutet av januari flyttade jag. Äntligen fanns en kongolesisk värdfamilj som var redo att ta emot mig, och äntligen kände jag att jag hade kraft nog att försöka. Sen den dagen har allt varit som förbytt. Sa nytt, sa intensivt, sa sjukt mycket mer KONGO bara! Familjen Peo och Cathy har bytts ut mot familjen Jeanne Rose (som är chef för kvinno- och familjedepartementet inom kyrkan) och Maurice Bakissa, ett hushall pa nio personer. Jag har fatt ett par nya föräldrar, en storasyster och en hel bunt smasyskon, om man far skriva sa, varav en pluttelutt pa knappa tva manader. Plus de tre syskon som inte bor hemma. Det svala, mysiga, idylliska Mansimou har bytts mot raka motsatsen. Vart hus ligger vid Centre d’acceuil, pa samma tomt som EECs direktion och precis granne med JEECs kontor, i Bacongo, vid marché total. Marché total är alltsa den s-t-o-r-a marknaden i stan och här är det konstant full rulle, med folk, försäljare, skottkärror, bussar och musik och reklam ur skrälliga högtalare. Gräsmattor, träd och ogräs har bytts mot sand, stora hal i gatan och skräp skräp och ater skräp. Inne pa tomten är det alltid folk som kommer och gar, det firas gudstjänster vid alla möjliga tider pa dygnet, det är grannbarn som stojar runt och det är alltid nan av alla kyrkans grupper som repar eller har möte. Och om det nan gang skulle vara ett hal i schemat sa är det inte tyst för det, det ser ”le discoteque” till, kontainern som säljer skivor och kassetter och som spelar EECs musik för hela kvarteret.

Min första lördag var helt tokig. Jag vaknade – livrädd – klockan 05.30 av bankande pa det stora järnröret pa tomten. ”Vad händer?!” hann jag tänka innan sangerna som började skrälla ur högtalarna förklarade för mig att det var morgongudstjänstens klockringning som väckt mig. Ett par timmar senare vaknade jag igen av sang. Jag drog bort gardinen och möttes av en kompis flinande ansikte som repade med en sanggrupp just utanför mitt fönster. När de var klara tog söndagsskolans sangövning över deras plats. Pa andra sidan huset övade Kilombon, den traditionella kongolesiska kören med trummor och gälla toner. Och sen bidrog jag själv till oljuden och välljuden genom att repa med min kör.

Pa ett sätt är jag väldigt ledsen över att jag far sa kort tid med den här familjen, att sa mycket tid gatt bort och att det är sa kort tid kvar att stortrivas och njuta av… Pa ett sätt är jag samtidigt lite tacksam över att det är just nu jag flyttat hit och inte för nagra manader sedan. Hade jag kastats in i det här i mitten av oktober hade jag nog dukat under av chocken. Det jag försöker tänka är att ”allt har sin tid”, jag tyckte om livet under hösten och jag tycker om livet nu. De är inte det minsta lika, men de är himla bra bada tva!

/ BAKISSA Sara

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Kongo-Brazzaville 09/10. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ett nytt liv

  1. J .T. skriver:

    Så roligt att läsa!
    allt gott

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s