Imagine…

Forestall dig att du ar ute och gar pa gatan i din hemstad. En bil kor upp brevid dig och en man vevar ner rutan. Han sager ditt namn. Du har aldrig satt honom forut, men svarar jakande. ”Ja, det ar jag.” Han tar fram ett brev och racker over det till dig. Du far veta att han kommer fran underrattelsetjansten och att du ar kallad dit imorgon formiddag. Utan att saga varfor de ar intresserade av dig, vevar han upp rutan och kor ivag. Kvar star du med ett brev i handen och radslan infor moronsagen blandas med ovisshet om orsakerna. Du ar ett enda stort fragetecken. Vad har jag gjort?

Dagen darpa infinner du dig pa avtalad plats kl. 10.00. De tar alla dina saker och visar dig till en liten cell. Dar blir du lamnad, fortfarande utan att veta varfor du ar dar, i fem timmar. Sen blir du forhord. Forhoret avslutas inte forran tva-tre timmar senare. Nu vet du varfor du ar dar. Ditt ”brott” bestar i att du for nagra dagar sen skrev ett kritiskt utlatande om den nuvarande regeringen pa din facebook-profil. Till slut tvingar de dig att skriva pa ett papper dar du lovar att aldrig gora det igen. Trots det sa hotar de dig med fangelse. En av vakterna lanar dig sin telefon och du lyckas fa tag i en van vars pappa ar general. Hotet om fangelse blir darfor inte forverkligat, denna gang. Sa atta timmar senare ar du tillbaka ute pa gatan, tacksam over att det du fruktade – misshandel och fangelse – med rejalt uppskakad.

Back to reality. Nu behover du inte forestalla dig langre, allt detta har hant: Idag ar det onsdag. I mandags kvall kom en av mina allra basta palestinska vanner som vanligt till min lagenhet, men han var inte lika uppat som han brukar vara. Sa visade han mig brevet. Brevet som han fatt av en helt okand kille pa gatan samma formiddag. Han var radd. Kl. 10 dagen darpa skulle han pa forhor. Det komande dygnet var fyllt av oro. De 8 timmarna efter kl.10.00 var langa. Valdigt langa.. Vi (tre av oss visste, hans familj hade inte blivit underrattad) kunde inte gora nagot. Jag var radd for att han skulle bli misshandlad (vet att det ibland sker under sadana forhor) och kastad i fangelset (har hant tidigare p.g.a. en dikt han skrev). I sadana fall ar det svart att veta var och hur lange de skulle halla kvar honom. Behover kanske inte forklara hur lattad jag blev nar telefonen ringde och displayen visade att det var han.

Amanda – kanslomassigt slutkord och tacksam for yttrande- och asiktsfriheten i Sverige (aven om vi ofta klagar sa har vi det ganska bra)

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Palestina och Israel 09/10. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s