Berg- och dalbana

En hjartlig halsning i Jesu Kristi namn fran Kajsa och Nicolina i Quito Ecuador!

Efter tre manader har som praktikant inser jag att jag maste bara komma ut ur min lilla bubbla och borja skriva. Det hela som vi har varit med om hittills kanns sa overkligt underbart att det ar latt att glomma bort att lander som Sverige verkligen existerar eller annu varre, att jag nagon dag maste aka tillbaka dit. Inte sa att det skulle vara nagot fel med Sverige, men jag har det sa skont har att jag heller later bli att tanka for mycket pa den dagen nar det ar dags att saga adios har och lamna Ecuador.

Sa har det forstas inte varit hela praktikanttiden for att vara arligt. Klyftan mellan skollivet i Apg 29 (med andra svenskar och en hel del ecuadorianer) och praktikantlivet ar enorm. Visst visste vi att det skulle bli annorlunda innan vi borjade som praktikant, men att det skulle vara sa svart, hade vi ingen aning om. Vi hade vant oss med det latta livet med tydliga rutiner, med mycket folk omkring och med en miljo som var den tryggaste man kan tanka sig. Men plotsligt, nar skolan tog slut i december akte alla vara underbara vanner at var sina hall. Nagot som naturligtvis betydde att vi var tvungen att ta avsked samtidigt bade fran var ”familj”, hemmet och byn Santa Rosa. Allt detta for att borja pa nytt i en storstad, Quito, med en ny forsamling, ett nytt arbete och en massa nya manniskor.

Vi fick ett varmt valkomnande i kyrkan Cristo Victorioso i en liten stadsdel som heter La Bota i Quito. Redan fran de forsta veckorna var vi med pa allt mojligt man kan tanka sig. Kyrkan har en aktiv ledargang som ser till att kvinno-, ungdoms- och lovsangsgruppen samt sondagskol- och cellgrupper funkar valdigt bra. Eftersom vi ar med och hjalper till i alla grupper har vi mojlighet att lara kanna forsamlingsmedlemmar i alla aldrar. Arbetet i forsamlingen haller oss upptagna 4-6 kvallar i veckan inkluderande helger.

Forutom de regelbundna aktiviteter vi har i forsamlingen, har vi varit med om projekten ”Caravana medical”. Dar hjalpte vi till nar lakare, tandlakare och sjalavardare erbjod halsovardsmottagning i La Bota. Jag fick jobba med en sjukskoterska, ta emot patienter och oversatta fran spanska till engelska och vice versa. For mig var det en mycket givande vecka speciellt eftersom jag fick utnyttja min kunskap som receptarie. Jag trodde inte att jag skulle kunna kanna en sadan karlek till totalt frammande manniskor som jag kande nar jag fick vara med och bidra till med nagot sa litet som en 5 minuters halsoundersokning. Gud var verkligen med oss hela veckan och gav kraft nar det fanns mycket att gora. Den tacksamhet som lyste ur ogonen av de patienter vi kunde hjalpa till, gar inte att beskriva.

Vi har ocksa fatt mojlighet att besoka olika delar av landet och man kan saga att Ecuador ar som fyra olika lander i ett. Det vill saga att dom omradena skiljer sig fran varanda bade vad det galler natur, klimat, manniskor och mat. Det har var vi nu befinner oss, i Quito, ar bergsomradet. Klimatet har ar behagligt och temperaturen pa dagen som svenska genomsnittssommar men med mindre regn. Dock efter vara besok till kusten (Guayaquil, Montecristi) dar temperaturen och luftfuktigheten ar mycket hogre tycker vi alltid att Quito ar jattekallt. Saklart skulle vi aka till kusten oftare om det inte betydde 8 timmars bussresa at ena hallet.

Orsaket till vara resor till Montecristi har oftast varit diversa arsmoten inom missionskyrkans (Iglesia del Pacto Evangelico del Ecuador, IPEE) ungdomsorganisation (Junta National de Jovenes, JNJ). Alltid innan motena har vi haft det fullt upp med forberedelser, manga timmars arbete och bara lite somn. Sedan efter tva-tre dagar av allt springande och ordnande ar allt over och dags att aka tillbaka hem. Det ar nagot med stamningen pa motena som gor att man glommer bort hur mycket det har kravt att ordna allt. Det ar sjalvklart att det ska finnas tid for att slappna och njuta och lara kanna varandra lite battre. Sadana moten har gett mig mycket for det ar alltid en underbar mojlighet att traffa nya manniskor och lara sig nya saker om landet och kulturen. (Jag maste saga att jag ocksa gillar varmen mycket och har inget emot lite extra sol ibland.)

Pa IPEEs kontor jobbar vi ocksa nagra dagar i veckan. Jag jobbar med larjungaskolan Apg 29 som ska hallas i Sverige i host 2010. Vi har promoterat sa gott det gar att skolan skulle bli till kannedom och nu strommar det in ansokningar fran bade dom som vill aka till skolan som ledare och som elever. Inte ens Sveriges kalla klimat har lyckats skramma dom som vill aka. Det lar bli tufft att valja bort en del for det inte finns plats for alla.

Sista veckan i februari hade vi mojlighet att vara i Guayaquil och hjalpa till med lovskolan i en kyrka som heted Amistad (sv. vanskap). Meningen var att barn mellan 4 och 15 ar kom till kyrkan for att fa fyra timmars undervisning med lekar och musik under deras skollov. Barna var dividerade i aldersgrupper och jag hade en grupp tonaringar. Vi var inte sa manga i min grupp och det gjorde att vi kom valdigt nara varandra. Jag larde mig mycket om mig sjalv och fick se tydligt hur bara en vecka paverkade tonaringarnas tankesatt. Vi bodde i var sin familj som vi redan kande sedan nyar och fick kanna en sadan karlek som inte gar att beskriva. Vi fallde en och en annan tar nar det blev dags att lamna familjen, vanner och det varma Guayaquil.

Har finns det vanligtvis inte sa mycket stress som i Sverige och livsstilen ar mycket mer avslappnad. Men nar det galler att ordna nagot storre, till exempel ett mote, ska man gora allt noggrannt. Man kan saga att ecuadorianer ar valdigt bra pa att planera nar dom verkligen vill det. Men annars finns det ingen orsak att gora saker alltfor snabbt. Kulturen som vi i borjan tyckte var lite annorlunda och underlig har nu blivit var vardag. Nu har vi redan lart oss att inte komma in i ett stalle utan att personligt halsa pa alla eller att inte lamna stallet utan att gora detsamma. Vi har fatt lara oss att det ar ytterst viktigt hur man sager det man sager. Vi vet att vi har en bra orsak att bli forsenad om vi har mott en bekannt pa gatan och pratat med henne en stund eller om vi bara har haft lite langre lunch. Vi letar inte langre for busshallplatser utan hoppar pa bussen var vi an ar (samma galler nar man ska ga av). Och viktigast av allt har vi inte sa full koll pa klockan for det ar ingen annan som har det heller. Vi ar inte heller radda for att tranga oss in i en fullspackad buss dar dorren knappt gar att stanga. Vi har hittat vara favoritmat har (mina ar fiskratter i kusten, Nicolina daremot gillar allt som ar gjort med gron banan ”verde”). Vi kan antligen nastan namnge alla exotiska frukter utantill. Vi ar vana att dricka farskt fruktjuice till maltid. Vi ar alltid redo att gora vad som helst nar som helst, utan att ifragasatta och utan forvarning. Och vi vet att vi ska ha en kjol pa varje gudtjanst ifall vi skulle behova vara framme pa scenen. Sist men inte minst kan vi de spanska lovsangerna kanske battre an de svenska.

Gud har gett mig sa mycket under de har tre manaderna. Inte minst vad det galler talamod, men ocksa forstaelse och klokhet att halla sina asikter for sig sjalv ibland. Det har inte varit sa enkelt att lara sig att det bara finns sa manga satt att gora saker och ingen vet det exakta ratta. Den karlek som Jesus oss ger ska vi anvanda for att visa omgivningen om Hans godhet. Endast genom att forsta att Gud alltid vet varfor saker och ting hander som de gor och genom att lita pa att Han har koll slipper vi oroa oss alltfor mycket.

Ma Guds frid fortsatta att vara med er.

Valsignelser,
Kajsa och Nicolina genom Kajsa

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Ecuador 09/10. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s