Den vite mannen..

..jag har valt att inte skriva så mycket om våra bybesök och besök i flyktingläger av olika skäl. Men efter en helg som denna går det knappt att bärga sig.

Jag vill dela med mig lite av det tankar som ”landat lite” nu.

Två nätter i en by där människor lever primitivt och tätt inpå varandra med skilda syn på livet ur politiska aspekter men framför allt kanske utifrån olika religioners synsätt.

Jag och Hanna har bott i det finaste huset, hos byns huvudansvarige. De har riktig toalett, dusch och bil. (Föreställ er inte att det är i närheten av de hus vi har hemma i Sverige, det går ej att jämföra standarden..) Men det är ett fint hus.

Vi blev bjudna till vårt tredje bröllop vilket är väldigt vanligt bland karéner, alla är välkommna till fest!

När vi rörde oss runt i byn lade jag speciellt märke till en liten kille som ofta gick omkring i sin ensamhet utan att någon märkte av honom. Ett barn.. som ingen märkte av! Han var runt två år. Jag har stött på många gatubarn i olika sammanhang men det här var annorlunda, han levde mitt bland alla och det visade sig inte vara någon som riktigt brydde sig om honom. Några försökte kanske ibland. Han såg dess utom inte frisk ut, ingen energi som de andra barnen. Han hade givetvis en mamma..

Maten.. går det ingen nöd på när det är besök i byn. Om vi åt.. många ville bjuda hem en på mat och det är enligt tradition ett sätt att hälsa välkommen. Man behöver varken säga eller äta så mkt heller för den delen, bara visa att man uppskattar att bli bjuden.

Den sista kvällen satt vi i flera timmar hemma hos distriktets föreståndare. Åt, drack te, bad, lovsjöng och lyssnade på berättelser ur karénernas historia. Han berättar om den första vite mannen som kom till Burma för att berättade budskapet om Jesus kristus Guds son genom bibeln. En vandringsaga genom många århundraden har berättats om den levande boken som ska komma med en vit man som karénerna i det här fallet tog emot som ett tydligt tecken på räddning för deras folk. Han berättar om hur de påminns om hur deras folk först mötte Gud när de möter vita som kommer för att sprida evangeliet ute i byarna och att han önskar att vi kommer tillbaka som missionärer när vi är färdigutbildade..

Jag känner mig smått förvånad över hans reaktioner men har dock fått med mig ytterligare en pusselbit i förståelse hur de ser på sin tro. Att saker vi gör inte är till vår egen förtjänst utan att det Gud gör genom oss människor kan som i det här fallet påminna om hans kärlek ”från första början”.

Jag sjöng ”Nu grönskar det” under gudstjänsten idag, alla i församlingen sitter knäpp tysta när jag avslutat sången. Pastorn bryter ut i ett rungande Amen! Och alla i församlingen börjar skratta. Visst är det härligt!

Andrea

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Thailand 09/10. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s