Sista dagen…

Vad ska man säga..? Jag fattar det inte. Det är bara ett dygn kvar i Kongo för den här gangen, men jag kan bara inte första att jag inte kommer vara kvar här efter det. Jag kommer varken somna eller vakna genomsvettig. Jag kommer inte äta baguette till frukost. Inte behöva solkräm och myggmedel. Inte ga med kroniskt smutsiga fötter. Min vardag kommer inte längre ackompagneras av tutanden, skrällig kongomusik och kilombo-rep. Folk kommer inte ropa la blanche, petite, la belle, Blanche Neige, chérie eller mundele efter mig. Jag kommer inte fa prata franska och inte lära mig mer kituba. Inte köpa vatten. inte sjunga med min älskade kör, inte leka med mina älskade scouter, inte tvingas ge mig in i jämställdhetsdiskussioner varenda gang jag aker buss. Inte möta folk som vinkar med bada händerna. Inte mötas av överfôrvanade ögon för att jag inte var pa gudstjänst i söndags. Inte längre ga med blador i händerna efter tamtam-repen. Inte hänga med kompisarna i telefonkiosken. Inte köpa bissap, baignéer och yoghurt i plastpase. Inte sopa ut myrorna ur rummet varje morgon. Inte vakna av kyrkklockan kl 5.30. Inte fa sakasaka pa söndagarna. Inte lyssna pa samtal jag inte förstar men skrattar at ända.

Tack tack tack för allt, jag är sa oerhört glad att jag fatt chansen att uppleva allt det här! Jag tackar min Gud för att han gav mig styrkan att stanna kvar här trots problemen i början, för att jag klarade av att resa mig igen och att jag rest mmig sa pass att jag nu aldrig vill skiljas fran mitt älskade Kongo. Matondo na tata Nzambi! Mu me zola Congo, na tous mes amis – vous allez rester dans mon coeur pour toujours et à jamais! Kärlek till er alla!

En gratmild och kluven
Sara la congolaise

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Kongo-Brazzaville 09/10. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sista dagen…

  1. Helén Anakarberg skriver:

    Hejsan!
    Vad glad jag blev av din hälsning!Och så man känner igen sig!Glad över att även du fått uppleva glädje och gemenskap i Kongo.
    Vår familj jobbade i Kongo Br i Zanaga 74-81!
    Kram Helén Ankarberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s