”Tàgkaos”

13 december 2010

I morse fick jag mig ett gott skratt. Läste i Svenska Dagbladet om en tjej som gnällde för att tåget kommit försent och hon hade fått stå upp hela vägen. I mina öron låter det otroligt löjligt att gnälla för en sådan sak och vem skulle tro att det finns sittplatser över eller att tåget någon gång skulle komma i tid? Löjligt. Här vet man aldrig när tåget kommer fram, det enda man kan vara i stort sett säker på är att det kommer försent, sen om det är 15 min eller 8 timmar återstår att se. Och att någon skulle informera om förseningar, be om ursäkt för det eller ens lyssna på någon som klagar existerar knappast. Härom veckan när inrikesflyget var 4 timmar försenat blev jag irriterad. Efter en kvarts försening ropade de i högtalarna att planet var försenat. Vid det laget hade jag ju insett det alldeles på egen hand. Det är alltså ingen idé att gnälla här och de flesta lär sig att acceptera det och har ett otroligt tålamod. Och vad gör man om det inte finns något bättre tågbolag eller färdmedel? I artikeln om ”tågkaoset” i Sverige låg allt ansvar på SJ och ingen skyllde på det dåliga vädret, här skulle det varit tvärtom – man kan ju inte förändra de yttre förutsättningarna, eller?

Ofta när det är något problem får jag höra: ”c’est l’Afrique, il faut se habituer.” (= Det är Afrika, du får vänja dig.) eller samma fras men om Kongo. Ibland kan det vara sant men alla problem är inte Kongo eller Afrika och man måste inte acceptera allt. Korruption till exempel är inte Afrika, det är något som förstör Afrika och därför ska vi inte acceptera det. Om man bara accepterar allt som är svårt kommer man aldrig förändra något. Missnöje leder ofta till förändring. Skillnaden är att i Sverige räcker det att man gnäller lite så händer saker men här är det ingen som lyssnar så du måste göra mer än att bara gnälla.

Hela synen på tid är annorlunda. Här kommer man försent, det är snarare regel än undantag. I Sverige ska man ju gärna vara där lite tidigare. Och på en timme i Sverige hinner du göra massor medan en timme i Kongo snabbt försvinner. För somliga går tiden, för andra kommer den. Hur är det för dig? Ska vi styra tiden eller ska tiden styra oss? Hur mycket ska man anpassa sig själv och hur mycket ska man anpassa omgivningen?

Hälsningar fràn ett ostressat Kongo

/ Ester

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ”Tàgkaos”

  1. Sara W skriver:

    Amene! Åh så himla bra skrivet Ester! Hur många gånger nu i vinter har jag inte gått och tänkt just de tankarna, på ansvarsfördelningen mellan SJ och vädret, och jämfört med hur man ser på det i Kongo. Skönt att tänka så, och BRA att du skriver så! Tack för det.

    God Jul

  2. Anna Wallhult skriver:

    Aaaaaaaameni!
    åh va ja saknar okomplicerade kongo-när tiden kom istället för gick. va ja saknar att bara vara. att sitta å vänta fast igentligen inte vänta, utan umgås..eller vila.. eller bara vara i Guds härliga natur.. åh va avundsjuk jag är på dig som är kvar där nere. ta väl hand om dig. sakomonaaa!

  3. Helén Ankarberg skriver:

    Ester,Sara och Anna!

    Vad kloka ni är!! Jag blir så glad över ,att ni har fått så bra erfarenheter och upplevelser i Kongo,som ni bär med er vidare.
    Kram Helén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s