Åtta veckor kvar – tankar och funderingar

Om åtta veckor står jag på svensk mark igen. Då har jag lämnat mitt hem i Palestina och flyttat hem till Sverige igen. Jag byter sammanhang, vänner och verklighet. Jag flyttar ifrån den värld jag jobbat så hårt på att förstå och hantera. Kommer tillbaka till en gammal värld med nya ögon, ett annat huvud och ett större hjärta.

Ögon som ser saker de aldrig sett förut. Ett huvud som tänker på sånt som det aldrig tänkt på förut. Ett hjärta som klappar för så mycket det aldrig klappat för förut.

Jag tror nog att resan hem redan har börjat på något sätt. En del av mig längtar hem, en annan får ont i magen när jag tänker på det. Och jag antar att det är helt normalt. Ganska galet tycker jag. Och jobbigt. Riktigt jobbigt.

Hur ska man få människor där hemma att lyssna? Och ännu viktigare – att förstå?!

Kommer nog klura bra mycket på allt det här de närmsta veckorna. Och jag tänkte att det ju faktiskt kan vara en idé att jag delar med mig lite till er där hemma. Under hela praktikanttiden har jag haft svårt att blogga om det som är jobbigt, just för att det är jobbigt. Jobbigt att berätta, jobbigt att läsa och framför allt jobbigt att orka ta till sig. Snart är det inte längre bloggen som kan berätta, utan det är jag själv – personligen. Och jag är till 100% medveten om att jag måste göra det. Träffa människor, dela med mig, lyssna och svara på frågor. Våga berätta om det som är verklighet här.

Tror jag är lite rädd. Att berätta vidare blir liksom som att erkänna för sig själv. Det går inte att låtsas längre. På många sätt är det nog jobbigare att berätta för andra än att själv förstå. Det blir liksom så definitivt…

Klurigt.
Fast det ska nog gå ändå. På något sätt.

Ta hand om er!

Kram!
/Karin

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Palestina och Israel 10/11. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Åtta veckor kvar – tankar och funderingar

  1. Jakob Törneke skriver:

    Ser fram mot att få höra dig berätta Karin!

  2. Linnea skriver:

    Tok-Karin. Jag kommer alltid lyssna, måhända kommer jag flika in någonting då och då. Men det kanske du kan leva med? (-;

  3. Sara W skriver:

    Karin!
    Vad jag känner igen det du beskriver, vilken frustration man kan känna. Just den frågan ”Hur ska jag få dem att förstå, hur ska jag nånsin kunna förmedla allt DET HÄR?!” har gnagt även i mig. Och gör det fortfarande ibland. Likaså att dela med sig av det allra värsta, de upplevelser som gör ondast,
    Jag vet inte riktigt vad det är jag försöker formulera, men jag vill mest ge dig stöd tror jag. Och hopp. Det går att smitta av sig, lite i taget, till någon här o var. Plötsligt har det man sagt slagit rot i någon, djupare än vad man alls anat när man berättade. Och så sprider det sig. Jag tror ändå att de vill lyssna, även om det är svårt att förstå..
    Jag ser fram emot att få höra några av dina tankar och berättelser!
    Frid!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s