Att resa bort, men komma hem

Det är en märklig, men mäktig resa jag är iväg på. Eller kan man ens kalla det resa när man slår sig ner i Brazzaville för andra gången under sju månaders tid? Inom mig har det i vilket fall varit en resa och är det fortfarande. I maj 2009 lämnade jag Kongo sist och längtade tillbaka varje dag efter att jag kommit hem. Hade jag fått en flygbiljett i min hand, hade jag under hela första året hemma kunnat åka dagen därpå utan att tveka ett ögonblick. Tiden gick och till slut dök möjligheten upp om att få återvända. Med tiden hade även tvivlen, oron och nervositeten smugit sig på inför att resa tillbaka. Jag var nervös för hur det skulle kännas att komma tillbaka till något som blivit en stor del av mig och mitt liv, men som jag nu lärt mig leva med på avstånd istället. Däremot kände jag att jag inte kunde missa chansen att åka när jag nu äntligen fick den. Den 2 september landade jag därför på Maya Maya igen, med en ny volontärperiod framför mig. Lukten var det första som slog mig, en blandning mellan sött, sopor, svett och mat. Bortsett från att flygplatsen var nybyggd var det mesta sig likt. Jag kände igen mig och hittade snabbt vägen fram i stan och kunde direkt ta mig fram med bussarna utan att behöva se ut som ett frågetecken. Jag visste vart de olika bussarna gick, hur man måste ropa när man ska av och vilken plats som är bäst att sitta på, beroende på hur långt man ska åka. Jag visste vad fou fou och saka saka var för maträtter och hur hinken ska användas när man duschar utan rinnande vatten i kranen. Det kändes som att tiden hade stannat och att jag var tillbaka där jag slutat. Samma känsla var det att flytta in i familjen igen, på mitt gamla rum. Det var som att komma hem till sig själv. Att träffa alla i familjen, alla vänner, ledare och barn igen var en enorm glädje. Det kändes inte som vi varit ifrån varandra de dryga två åren som hunnit gå. Vissa möten, leenden och kramar kommer jag alltid minnas! Känslan av att ha rest bort, men samtidigt kommit hem är svår att beskriva. Kort sagt kan jag sammanfatta det som en bra känsla. Jag ler med hela kroppen.

Home is where your heart is. Hemma kan vara mer än ett ställe och jag är glad att jag får ha det så. Det kommer bli en bra tid, de här månaderna som ligger framför mig, det är jag säker på. /Sara

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att resa bort, men komma hem

  1. askvrjbte skriver:

    Owa emi fik kilujo ikirizagil yepipit, ukolenuxe nuhup ape ojedagufaw tola:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s