Julen lider mot sitt slut…

Julen är nästan över och det känns faktiskt ganska skönt. Min första jul utomlands och utan familjen lider mot sitt slut. Det var så galet konstigt att inte göra som man brukar den 24:e december. Vi hade det dock bra ändå. Vi började dagen men en rejäl frukost innan vi begav oss mot hotell Leon i centrala Brazzaville. Där spenderade jag, Sara och Frida ungefär fyra timmar i varsin solstol. Det var ganska skönt ändå att ligga där och njuta värmen. Det fick mig i vilket fall inte för stunden att längta hem till ett icke vitt Jönköping med plusgrader. Vi hade med oss lussekatter och pepparkakor som vi fikade på vid poolkanten. Det var verkligen kalas! Vi lyckades sedan på eftermiddagen till och med slänga ihop lite potatis och köttbullar. Tomten kom även han på besök framåt kvällen så det blev trots allt inte så dåligt ändå.

Den 25:e december är kongolesernas stora dag under julen. Vi hade en stor familjefest hemma hos familjen Makaya med hur mycket mat som helst. Det serverades mat i fem olika omgångar med allt från sallad till kongolesisk potatisgratäng. Jag åt något kolossalt mycket men jag tänker att det bara är jul en gång om året.

Jag har börjat snegla lite i kalendern efter den 10:e april. Jag fattar inte att det är så kort tid kvar till dess att jag ska åka hem igen. Det känns verkligen overkligt att över halva tiden har gått. Men tiden går väl fort när man har roligt. Jag har nämligen för det mesta så galet roligt här nere. Om jag säger att det kanske bästa ord jag vet är fotboll så fattar ni säkert vilket privilegium det är att på heltid få vara fotbollsvolontär. Att få komma fram till någon av våra fotbollsanläggningar och mötas av tre leendes 11-åringar som ställer frågor som: ”Coach, ska du träna oss idag?” Det är oslagbart. Jag får verkligen inte nog av att få möta alla fantastiska människor varje dag.    

De dåliga dagarna finns dock också. Efter en lång dags arbete och en bits promenad till busshållplatsen så kan ibland hemresorna på bussen ta på krafterna. Att vara nästan två meter lång är inte direkt en fördel när det gäller de kongolesiska bussarna. När sedan de övriga passagerarna börjar prata om en och skratta åt en, ja då blir det ibland för mycket. Så trots alla fantastiska stunder så finns de där tillfällena när man måste blunda, bita ihop och försöka att inte bryta ihop.

En god fortsättning och ett gott nytt år önskar jag er alla!

Hälsningar Markus Everstrand

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Julen lider mot sitt slut…

  1. Sara W skriver:

    Gott nytt år! Låter som en fin jul ändå. Firade ni ihop med svenskarna 24e? Hur många är ni på plats nu egentligen?
    Och huuur gick julkonserten med Suécokören??!!?🙂

  2. EvaBritt skriver:

    HEJ.
    … och GOTT NYTT ÅR!
    Hoppas er jul och nyår varit bra. Den svenska snön behöver ni i alla fall inte sakna! Vi har den ju inte heller. Nu hoppas jag ni får en bra tid framåt, med Guds hjälp.
    Allt gott!
    EvaBritt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s