Jerusalem

Trots att jag nu hunnit vara i Gamla Stan i Jerusalem fler gånger än jag kan räkna så kan jag inte sluta fascineras av den. Förra söndagen när jag hade en vän från Sverige på besök gjorde vi den klassiska Gamla Stan-turen i Jerusalem som alltid innehåller besök till Den heliga gravens kyrka, Klagomuren, mer eller mindre lyckade försök att komma upp på Tempelplatsen (som inte har de bästa öppettiderna för icke-muslimer och ofta långa köer), vandring på muren runt stan, shopping i de muslimska kvarterens marknader m.m. I söndags var vi väldigt effektiva så vi lyckades även hinna med en tur på Olivberget. Vi promenerade i Getsemane och såg olivträden som sägs ha funnits där sedan Jesu tid och såg även några av alla de kyrkor och basilikor som byggts till minne av Jesus verksamhet.

Jag vet inte riktigt vad det är som fascinerar mig så mycket med Gamla Stan. Kanske är det mixen av alla människor som möts där. Går man in genom en port möts man av fullt liv där folk står och ropar ut priser på arabiska på allt möjligt som går att sälja, allt från aubergin till tubstrumpor. Rösterna som ropar kan variera mellan allt ifrån en 60-årig man till en pojke på 10 år. Går man in genom en annan port kan man hamna mitt bland en grupp av kinesiska turister med matchande kepsar, hörlurar i öronen och med kamerorna i högsta hugg. I en tredje port kan man råka hamna mitt i ett tåg av uppklädda människor och ett litet paradband, som sjungandes och spelandes den klassiska judiska sången ”Hava Nagila” tågar in mot klagomuren på Bar Mitzvah-firande. Om man promenerar in genom en fjärde port kan man bli tvungen att vänta lite då en grupp kristna bärandes på ett stort träkors stoppar upp vägen i början av sin vandring på Via Dolorosa.

Eller kanske är det mixen mellan helighet och vardagsliv som också lyckas rymmas innanför murarna som gör platsen så speciell. Man kan gå ifrån en skoaffär som liknar vilken butik som helst i en shoppinggalleria, och sedan några minuter senare vandra in i Den heliga gravens kyrka där det första man ser är människor som böjer sig ner för att ta på stenen som ligger som symbol för den sten som Jesus smordes på efter sin död. Även på Tempelplatsen kan man om man bara tittar åt olika håll uppleva att allt ryms på en liten plats. Tittar man åt ett håll kan man se uppklädda människor som vallfärdats dit för att få gå in i Klippmoskén (eller Klippdomen som den även kallas eftersom den egentligen inte är en moské). Vänder man sig sedan om kan man se ett gäng småbarn som spelar fotboll en liten bit bort på Tempelplatsen.

Jag tror att båda dessa egenskaper och fler gör att jag gärna återvänder dit. Framför allt är det nog känslan av att det fortsätter finnas nya saker att upptäcka på innanför murarna på denna plats som inte är större än en kvadratkilometer. Att denna plats en dag ska bli tillgänglig för alla, speciellt de människor på andra sidan muren som inte fått besöka staden på många år eller som aldrig fått möjligheten att besöka den, trots att den är så nära är något jag hoppas på och ber för.

Olivia

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Palestina och Israel 11/12. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s