Berättelser från Kina i januari

Januari hade precis börjat och eleverna hade fått vinterlov. Även om det är flera veckor kvar till det kinesiska nyårsfirandet har stora delar av befolkningen påbörjat sina hemresor inför den viktigaste av högtider.

Lovsångsbandet på skolan fick fått möjlighet att resa till norra Kina och hälsa på en av elevernas och musiklärarens hemstäder. Tillsammans spenderade de två veckor med att sjunga lovsånger, predika och dela vittnesbörd i en rad kyrkor. Och förutom det naturligtvis en massa turistande, ätande av god mat och lata eftermiddagar. Jag vet inte riktigt hur det gick till men på något sätt hade jag och Lisa fått glida med på resan. Från provinsen Hubei i södra Kina till Liaoning i nordöst, nära nordkoreanska gränsen. Är det inte jättehäftigt?

Allteftersom tåget kämpade sig vidare norrut blev världen utanför tåget kallare. Det låg inte så mycket snö på marken men här och var skymtade en och en annan driva. Isen låg tung över sjöarna och ibland såg vi underbart vacker rimfrost. Varje station vi fick tillfälle att gå av tåget och andas i några ögonblick verkade luften bli kallare och kallare. Och de sista timmarna innan midnatt på tåget kunde man nästan se hur kall luften var utanför. Det första vi möttes av när vi gick av tåget var iskyla.

Jag och Lisa var givetvis på bra humör. Äntligen fick vi röra på oss, efter 30 timmar! Packningen kändes inte alltför stor efter att vi ätit upp våra matpåsar och äntligen fick vi känna vinterkyla som bet oss i kinderna. Min lysröda stora dunjacka jag tagit med hela vägen från Västerås kom äntligen till sin rätt. Sam, Job och Angel som är nordbor verkade också njuta av kall luft. Ja, nu ska jag inte överdriva. Så vansinnigt kallt är det inte. Vi gissar på att det legat mellan minus tio och minus tjugo de flesta dagarna och det är faktiskt inte så galet. Men resten av de sju i sällskapet verkade halvt ihjälskrämda. Har man aldrig känt kyla mot huden förut måste det kännas fruktansvärt.

Fast vi fortfarande är i Kina är skillnaden mot syd otroligt stor.

För det första vilar en annan stämning över städerna här. Något tungt, något grått, något allvarligt. En känsla jag känner igen från Estland och min brors bilder från Ukraina: allt ser lite sovjetiskt ut. Kylan och isbelagda gator förstärker bara bilden och ger en känsla av Sibirien. (Inte helt fel tycker jag som tyckt att Ryssland är lite spännande.) Att många går klädda i nästan fotlånga unga kappor med pälsmössor och röda kommunistflaggor på många hus förstärker bara bilden.

Maten är annorlunda här också. Man äter fortfarande väldigt mycket ris, men riset här är mycket mjukare än i syd. Till varje måltid serveras råa grönsaker, någonting man inte äter någon annanstans i Kina vad jag vet. Tofun är mjuk och serveras i ett stort jätteblock. I fattigare hem äter man väldigt mycket kål: kålsoppa, kokt kål med tofu, surkål. Eleverna hade svårt för maten men för oss utlänningar som tycker att varje måltid i Kina är lika annorlunda är det bara att äta och se glad ut.

Den kinesiska dialekten här är ganska charmig. På samma sätt som man gör i Beijing lägger man till lite amerikanskklingande r-ljud lite här och var i orden. Det får människorna här att låta lite som pirater. Alla ”r” ljud jag lärde mig på universitet har jag redan vant mig av vid att säga, men nu försöker jag lägga till dem igen.

Till skillnad mot i Wuhan har man värme inomhus här. Otroligt skönt! I vissa hem har det varit så varmt att man kunnat gå barfota i bara t-shirt. I familjen vi först bodde hos hade man golvvärme, hemma hos Sam hade man vattenelement. I husen på landbygden använder man sig av sängar som värms upp av vattenånga från kökets kamin.

Under resan fick vi göra massor av roliga saker. För det första så deltog vi i lovsångsbandet på gudstjänsterna. Vi stod längst bak i ett hört, Lisa med någon form av jättestort musikägg och jag med sångröst. Att delta i lovsång på kinesiskt vis var spännande.

Egentigen fick vi inte se så jättemycket av norra Kina, utan det vi såg mest av var de ständiga kulturskillnaderna mellan oss och kineserna. Eftersom att vi sov i samma sängar och levde i knät på varandra under hela resan fick vi verkligen se mycket. Hur borstar man egentligen tänderna? Hur stor ska en badhanduk vara och varför bäddar svenskarna inte sängarna ordentligt? Och finns kinesiska museer utan politisk propaganda? Vi fick massor av skratt och spännande samtal.

När utpumpade och helförkylda kom hem till Wuhan igen låg vi utslagna en hel dag i Amerikanernas lägenhet. Två dagar därefter bokade vi flygbiljetterna till nästa resmål: bergen i södra Kina.

Nu är det upp till bevis, är nordborna så mycket snyggare än sörlänningarna som vi har fått för oss?

上帝祝福你们!Gud välsigne er!

Susanna

Om equmenia

equmenia är en gemensam organisation för riksförbunden MKU, SBUF och SMU. equmenia är till för riksförbundens lokala föreningar, som bedriver verksamhet för barn och ungdomar i hela Sverige. equmenias första och största mål är att sprida evangeliet om Jesus Kristus bland barn och unga genom ord och handling.
Det här inlägget postades i Kina 11/12. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s