Tamtam

Tänk att det finns afrikansk dans i Kongo också – jag hade nästan gett upp hoppet! En av de saker jag såg fram emot allra mest med att vara så länge i Kongo var musiken och rytmen. Jag drömde om att få sjunga i en stor kör, att få lära mig tumma och att dansa. Dans dansa dansa – mycket och ofta och verkligen på riktigt…

Rikigt så blev det inte. Jag har gått här i mer än två månader utan kör och utan dans. Jag har ännu inte sjungit en ton på lingala, inte rört vid en trumma och inte tagit ett enda taktfast steg. Till en början kröp abstinensen riktigt i kroppen på mig, men den har efter hand avtagit. Jag har gett upp, glömt bort och låtit min önskan sjunka undan.

Tills idag. Louise och jag har hört att man kan lära sig spela traditionella trummor på kulturhuset Cfrad som ligger granne med ASUdh. Det har även antydits något om dans. Idag var jag där för fjärde gången för att höra efter om det verkligen var något. Och visst var det – äntligen napp! På torsdag ska vi på vår första trumlektion, som vi lyckades få till ett ganska bra pris rentav. Klockan 8 PRICK! Väldigt länge sen jag hörde någon använda det uttrycket. Efter vår lektion repar Ballet National, kanske får vi vara med dem och träna lite. Vilken ynnest! Jag såg deras rep idag, det var helt otroligt. Vilka dansare! Otroligt duktiga, vältränade och spralliga. Och deras mörka svettiga kroppar som i en koordinerad grupp sträckte ut sig, skuttade, skakade och vred sig – allt i takt till dånande trummor – det var så snyggt att jag ryste! Om jag ändå fick lära mig att dansa så…

Det här skulle kunna bli hur bra som helst. Det kommer nog inte bli som jag har tänkt mig, det blir ingeting här, men jag kommer kunna ha mycket roligt ändå!